Äntligen......

Så var hon då här, idag har vi hämtat hem lilla Elda. Det var en lång resa (drygt 30 mil enkel resa, så 60 mil!) med pirr i magen, har väntat så länge så det var nästan overkligt att det nu var dags. Allt har gått jättebra så här långt. Det kom lite pip dom första kilometrarna i bilen, sen la hon sig och sov i mitt knä. Vi stannade ett par gånger för en liten kisspaus, det kom några pip i protest att vi skulle sitta still i bilen igen, det var ju så roligt att få springa ute i snön, sen sov hon igen! Hemma möttes vi av Elton, jag skulle nog ljuga om jag sa att han hoppade jämnfota av förtjusning. :-) Men han var nyfiken, ville så gärna följa henne, nosa och kolla in henne men han insåg snabbt att det här måste vara en iller eller nåt, :-) hon var redan runt och förbi innan han ens hann blinka, obehagligt tror jag att han tyckte hon var men samtidigt såååå spännande. I det stora hela har det gått bra med Elton, han behöver få vänja sig i små doser när dom är såna här små "vildingar" men vi tar det i hans takt så jag delar på dom lite ibland så att han får vara ifred också.

Nu ligger Elda som en slagen hjälte mitt på golvet. Hon har undersökt huset, kollat in blommorna, smakat på skorna, busat med våra stora grabbar, ätit och sprallat runt ute i snön. (och ja, hon har faktiskt lyckats med både stort och smått ute, så duktig! *ler*) Hon är så duktig, inte ledsen och väldigt nyfiken och sprallig, hon är helt enkelt underbar vår lilla tjej. Tack snälla Marie för att vi har fått äran att förvalta denna ljuvliga tjej.