Trist, but that´s the life

Det har varit trist att Elda blev sjuk, blev bättre och återinsjuknade igen och var tvungen att byta medicin, hållas lugn osv. Vilket fall är det viktigaste att hon blir frisk igen och det känns som om hon är på god väg, hoppas känslan är rätt. Kontentan av det här är vilket fall just nu att vi i veckan fick lämna återbud till ras specialens utställning,pga karens för antibiotikan, det var tråkigt :-(, hade varit kul att ställa henne på hemmaplan.
Vi får komma igen nästa år, då ni *skratt*. Vi siktar på att ställa henne på Öland senare i sommar istället tillsammans med några av hennes syskon, det blir skoj det med. Jag låter ju som en riktig utställningsnörd och det är jag verkligen inte, det gjorde ingenting om jag aldrig skulle kunna ställa henne bara hon blir frisk min älskade rödluva. Vilket fall åker vi dit och tittar på alla både lydiga och vackra Aussien, det ska bli kul att åka dit i alla fall även om det bara blir som åskådare.

Ps. Och då har vi semester, jippie :-) Vackra Elda apporterar i vattnet.

Midsommar, härlig sommar

Så var midsommar över för denna gång och det har mestadels varit ljuvligt sommarväder och vet ni, jag törs nästan inte säga det med risk för att låta negativ, sommar solståndet var redan i början på veckan så nu har det vänt och vi går mot vinter.....:-) men först ska vi njuta av några månaders sommar så deppa inte och hösten kan också vara jättekul :-)Midsommarafton, för övrigt Eldas första någonsin, var en lugn och skön tillställning med strålande sol och blå himmel. På dagen var vi¨på det traditionella midsommarfirandet i byn och sånt är perfekta miljöträningstillfällen, lagom mycket folk och lagom stojjigt, det var trevligt trots att vi inte vann tipspromenaden. :-)
Efter firandet åkte vi hem och packade picnic korgen med sallad, kex och ost, jordgubbar förstås och lite smaskigt till hundarna för att sen åka en tur med jeepen som är husses skötebarn,(ja, vi gillar den oxå, otroligt mysigt att åka omkring i den i skog och mark härliga sommardagar, visst är den fin?). Vi åkte till en härlig hage belägen vid en sjö nära oss och intog vår mat på bryggan, mysfaktorn var hög. På midsommardagens eftermiddag åkte vi igen ner till sjön för bad eller egentligen ville vi se om hundarna ville bada. Elda lyckades vi "locka" i lite, hon gillar det även om hon är lite försiktig. Elton brukar gilla det men han blev mer försiktig när Elda stojade runt i strandkanten så han busade mest runt på land så jag lyckades inte fånga honom på någon bra bild, det får bli nästa gång. Härliga badbilder, det är verkligen sommar, och semester om en vecka, tiden går verkligen fort.

Fortsatt trevlig sommar gott folk, ha det gott och var rädda om varandra.
Ps. Glömde ge lägesrapport för Elda, hon är pigg och busig och verkar må bra så det hoppas jag hon fortsätter med nu. Jag vägde henne i torsdags, hon vägde 15,9 kg så växer det gör hon lilla gumman :-)

Spår mm

Vår "sjukling" är full av energi, släpper man henne för en sekund så är det race som gäller och man får lätt för sig att hon är till hälften känguru Lova har jag ju träffat och hon är hund såvitt jag vet, undrar om det är något man döljer för oss :-)Det här är väl ett tecken på att hon mår mycket bättre men hon haltar fortfarande och har trots allt ett skört ben tills det får återhämta sig så då måste fröken yster försöka hejda sig lite fastän det spritter i benen.
I helgen har vi fått aktivera oss med konster istället och lite target träning. High five börjar gå riktigt bra, Ottoson leksaken med koppar som gömmer godis, var lätt som en plätt för henne så i helgen utmana vi oss lite, balansera på en balansplatta, kan det vara något? Ja, vi kom långt på bara några korta träningspass. Stå på den med alla fyra om man håller den lite, gick fort, så vi får väl se om vi fortsätter, fortsättning följer.
Idag fick det bli några korta spår och dom gick både bra och mindre bra, lite för okoncentrerad, går för fort och missar då lätt apporten men stundtals gick hon kanon.
Lite annan träning blir det emellanåt oxå (Hm, det är fler som måste träna, vilken kass hållning, skärpning på mig själv!)Lilla gumman, det är inte lätt när man vill så mycket men inte får och det spritter i hela kroppen. Jag önskar bara att dom försvinner för alltid nu, bacillerna alltså, så att Elda får bli frisk och får busa runt som valpar ska göra. Mattes fina tjej, visst börjar hon bli en stor tjej?

Sommar och väntan på telefonen

Efter en lång dags väntan så ringer till slut veterinären 17.30. Han vill förhöra sig över hur Elda mår och vad som har hänt sen vi bytte antibiotika. Han var nöjd med att höra att hon nu var bättre igen, bacillen hon har är ingen "kul" en och man vet inte hur den har hamnat där, han frågade bla om vi hade katt och det har vi inte, vi har knappt sett en på bild. Han säger vilket fall att inget tyder på att vi inte ska få bukt med den (men dom har inte heller fått alla provsvar gällande tumörproverna man tog men vi riktar in oss på infektion eftersom det mesta talar för det) men det kan ta lite tid. Han ringer upp mig igen i slutet av juni för att höra hur läget är då, blir hon sämre ska jag höra av mig direkt. Hon får inte busa med andra hundar eller rasa runt, det är lugna övningar eller lekar som gäller och det beror på att benet kan vara lite skört eftersom det har varit angripet och inte hunnit bygga upp sig igen än. Som jag beskrev för veterinären verkar Elda nu svara på den nya antibiotikan så hon är piggare (mycket!)och haltar igen, mindre och mindre för varje dag som går, känns som en repris. En bild på en "galen" Elda, vilka fina tänder man börjar få eller hur? :-)Idag har jag jobbat hemifrån och kunde på eftermiddagen ta lite ledigt och vara ute med ulltussarna i solen och värmen (det är verkligen sommar). Vi tränade lite stillsamma saker som ligg (fint, inte som hösäck) och även lite platsliggning där jag flyttade mig iväg kortare stunder. Det gick skapligt, hon vill gärna följa mig eller "hasa" ner när hon ligger men det blir bättre och bättre. Vi tränar även på att stå utställnings "fint", visst är hon duktig mattes finaste tjej vackra Elda, jag har tagit korten själv utan någon medhjälpare, med tanke på det är dom inte så tokiga eller hur? (Såklart kan det bli ett bättre utställningsstå men det är bättre när jag står bredvid och inte försöker fota samtidigt :-) och hon står still i alla fall. )

Observerade ni ärret på bogen? Pälsen håller på att kommer tillbaka så att det syns mindre men det är en bit kvar innan det är långt.



Avslutar med några mysiga bilder på Elton när han ligger i skuggan bakom solstolen och myser bland kuddarna i köksoffan, visst ser det rart ut, mattes fina kille.

Bakslag

Är ledsen och orolig igen, vi har fått ett bakslag. Elda har utan någon större förvarning fått ont i sitt ben igen och hoppar på tre ben igen, antibiotikan verkar inte klara det längre. Igår blev jag uppringd av Strömsholm som ville byta antibiotika, man hade fått svar på de bakteriella provet och det var anledningen till bytet. Så igår kväll startade vi med ett nytt antibiotika och idag under dagen blev hon hastigt sämre. Varför? Tog såklart snabbt kontakt med Strömsholm igen och även veterinären blev konfunderad och tyckte det snabba scenariot var märkligt, det fick ju en att känna sig trygg, eller inte! Beslutet vart att vi ska avvakta tills imorgon, är hon inte bättre ska ny kontakt tas då så får vi se vad vi gör då. Nu är det ledsamt, oroligt och tungt, jag vill att min älskade Elda ska bli bra, nu! Jag hoppas, hoppas, hoppas att hon mår bättre imorgon, att den nya antibiotikan tar bort det onda för alltid. Hjälp oss håll tummarna, låt henne bli frisk snart.

Studenten

Vilken fantastisk hund jag har. (men det visst ni väl redan?) Idag har vi varit på studentfirande, en brorsdotter och även granne till oss tog studenten. Dom "sprang ut" i en park så det var perfekt för då kunde jag har Elda med mig för träning i rörig miljö. Vi var aldrig riktigt inne i smeten men rörde oss runt i ytterkanterna mest hela tiden. Det var mycket folk, det tutades och stojades på många sätt men Elda bryr sig inte alls. Tittar och är nyfiken såklart men inga rädslor alls. Några ballonger kom precis framför nosen på henne, hon vred på huvudet och tittade granskande på vad det kunde vara, likadant när någon blåste i någon tuta av något slag. Hon hade focus på mig mest hela tiden, vi gjorde några korta fot och kontaktövningar här och där och hon gör det så bra mitt bland alla människor, vilken kontakt, vilken koncentration, vilken tjej vi har, hon är vekligen helt fantastisk. Vet ni hur mycket jag älskar min lilla "rödräv"? Den finaste och bästa, mitt älskade yrväder.

Efter att vi hade hängt blommor på vår student åkte vi hem så att vi hann ta en liten sväng i skogen innan vi skulle på studentmottagningen för då skulle hundarna vara hemma själva. Elda har inte varit så mycket själv hemma, det har mest varit superkorta stunder så jag var lite fundersam hur det skulle gå med en lite längre stund(även om vi befann oss nära) men det behövde jag inte oroa mig över. Elton och Elda var själva ca 2 timmar och dom verkar ha sovit hela tiden. Elda skällde eller pep inte och har inte heller rört något, inte ens gnagt på mina gamla skor som hon har lite som favorit. Jag var så glad över att det hade gått så lugnt och fint, dom är så trygga, duktiga mattes voffsingar.*ler stolt* Efter ca 2 timmar hämtade jag Elda så fick hon vara med lite på studenttillställningen och även det gick super bra. Efter ha tittat sig omkring på allt och alla, lekt lite med filten så lägger hon sig på den och sover. Hon verkar kunna koppla av överallt bara vi är med henne, hon funkar så bra att ha med sig överallt men det kanske beror på att hon är med oss på det mesta också såklart. Det har med andra ord varit en kanondag, bara vädret har varit sådär. Nu är vi alla trötta efter en händelserik dag, specielllt för Elda som upplevt studenten för första gången.

Älskade Elda, på bilden bara två månader, känns redan som om det har gått oceaner av tid sedan dess.

5 månader idag

Våran lilla tjej (och hela operakullen förstås) är 5 månader idag, tänk att hon redan har varit 3 månader hos oss, helt obegripligt vad fort tiden har gått, förmodligen för att det har varit så härligt roligt, intensivt och alldeles underbart..... Hon är en så rolig liten tjej vår älskade Elda, envis, nyfiken, sprallig och med på allt matte hittar på, bara man får vara med.

Lite hälsostatus kanske ni väntar på oxå. Vi har fortfarande inte fått några fler svar från Strömsholm men det skulle ju ta ett par veckor och med tanke på att hon mår så bra så oroar jag mig inte så mycket längre. Hon ska ju fortfarande hållas lite lugn (det är ju lätt!) Inget bus med andra hundar (men hon gör tappra försök att hoppa på Elton ibland), koppelpromenader i en vecka till. Såret ser fint ut, det verkar ha läkt fint, stygnen ska bort nu i dagarna. Hon haltar fortfarande men det är inte mycket, man ser det som en liten markering och även det blir mindre och mindre för varje dag så jag hoppas att det snart är helt borta. Hon är pigg, busig och full med överskottsenergi så vi får vara lite kreativa så att hon får lite utlopp utan att rusa omkring.


I veckan har jag lagt några spår åt henne så att hon får jobba med huvudet och nosen lite, inte så långa men….Jag la ett spår en kväll på ett gärde(så att det ska vara lätt för henne att gå) men en apport på mitten och leksak i slutet för att se om hon skulle markera apporten eller ens se den, vi har bara haft leksak eller liknande förut. Bingo, jag hittade en pinne matte, kolla matte vill du ha den, den är jättefin! Hon tar den och vänder huvudet mot mig, vilken tjej! Fortsätter sen att spåra och hittar sitt favvodjur och blir så lycklig. Spårade ganska bra, har en tendens att lyfta huvudet lite mycket ibland bara. Det här gav mersmak, en annan kväll blev det två spår till, ett kort som uppvärmning (kanske 60-70 meter rakt med en apport mitt i och en i slutet). Fram till första pinnen var hon vimsig, hade noll koll på vad vi höll på med, skulle nog vilja kalla henne okoncentrerad och uppe i varv, sen fann hon pinnen, samma som tidigare, kolla matte, jag hittade en pinne, tar upp den och tittar på mig, sen var vi på banan, är det spår vi håller på med men säg det då matte! Tar slutpinnen och vi leker med hennes leksak och lyckan är fullkomlig. Då tar vi det lite längre spåret kanske 150 m(varför har jag så svårt att bedöma avstånd?) med två vinklar och två pinnar. Nu hade vi koll, tar spåret direkt, genar lite vid en vinkel så där missar vi en pinne, hittar nästa, tar vinkeln bra (går förbi, vänder om, ringar runt och hittar snabbt fortsättningen till spårslut och en pinne, lycka. Det går bättre och bättre att spåra, nu börjar hon förstå vad det går ut på och pinnarna/apporterna har hon ”bara” förstått att dom ska man visa matte. (men såklart har vi haft någon sån och övat apportering med och gillar man att bära och ta upp saker så blev det inte så svårt) Vilken pärla hon är min lilla skatt, vi har så roligt tillsammans. Grattis på 5-månaders dagen älskade lilla tjej. (Hmm, liten och liten, idag stod vågen på 14,7 kg)
Foton: Fredrik Tjulin

Mer läger

Lite mer lägerbilder, vill dela med mig av lite bilder tagna i helgen på Elton, Elda, hennes mamma och syskon. Håll till godo.


Bästa mamman Lova


Söta syster Jiggy


Elda spanar in när Ninja leker


Elda längtar till vattnets svalka


Finaste broder Taggen


Syster Ninja och Elda


Vackra syster Ninja


Mamma Lova med sina valpar, knappt 5 månader


Vackra Elda


Finaste grabben Elton spanar


Finaste Elda med sitt bandage

Chess Players kennelläger

Kennelläger var det ja, jag lovade att berätta mer om helgens bravader. Vi samlades alla under fredagen på Backamo lägerplats som ligger inte så långt från Lilla Edet. Ett kanonställe för aktiviteter av sånt här slag. Stora ytor, ett enkelt bra boende nära varandra och badmöjligheter för dom som vill det. Fredagen ägnades åt träning, bla tränades det lite agility på en gräsplan, lydnad på en annan och några var i skogen för ”bruksaktiviteter” (vet inte riktigt allt dom tränade där då vi inte tog oss ända dit med vår ”halta lotta”).
Jag körde lite agility med Elton och vi tittade på när man körde lite lydnad. För Elda var det ”se och lär” som gällde, ja visst ja, hon fick gå igenom någon kort tunnel också. På kvällen var det sen lite uppvisning av valda moment i både lydnad och brukslydnad på elitnivå, det diskuterades och ställdes frågor. Intressant och imponerande, dom är så duktiga. Så duktiga vill vi också bli. (Man måste väl ha mål eller hur? :-) )

Elda träffade några av sina syskon (5 av 4 var där) men tyvärr fick hon ju inte leka med dom, bara smaka på dom lite i koppel och titta på när dom lekte med varandra, trist för Elda men jag tycker ändå att hon klarade det bra. Akta er i augusti på valpträffen, då kommer vi igen med råge. :-)

Lördagen åkte vi till Arboskogen, en bit därifrån, en oas mitt i skogen med stora gräsmattor, underbar spårskog, grillplats och en liten, liten sjö för hundbad. Visst lät det som paradiset för hundträning och jag lovar, det inte bara lät som det, det var en sagolik plats. Här var vi indelade i grupper, några tränade lydnad, några tränade brukslydnad och valpisarna tränade klickerlydnad. Visserligen använder jag ju redan klicker, har gått kurs i det och anser nog mig kunna grunden som det här rörde men med en valp, som till råga på allt är halt och ska ta det lite lugnt (hon får gå enligt veterinären men inte så långa stunder i taget, i koppel och inget bus med andra hundar) passade klickerlydnad ändå bäst. Alltid får man lära sig något nytt, bl.a. några nya övningar som jag inte hade gjort tidigare och det roliga var att när vi testade dessa visade det sig hur långt vi kommit på fotgåendet, övningarna gick perfekt, hon var så duktig min lilla tjej.
Vi tog många pauser och då passade jag även på att gå med Elton lite och han fick simma lite i den lilla dammen, det tyckte han var kul. Kennelmamman Marie passade på att frisera sina ”små” så nu har de alla ännu vackrare öron och svansar. :-) Vi grillade och hade trevligt både till lunch i Arboskogen och kvällen på Backamo. Vi lärde känna massor med nya människor och hundar och det blev mycket hundprat, skoj och skratt under hela helgen, härlig gemenskap. Dagen i Arboskogen avslutades med platsliggning och skotträning, då lekte Elda och jag och det gick som väntat hur bra som helst. Under kvällen utspelades den prestigefulla kullkampen, en 9-kamp där vi tvåbenta tävlade mot varandra, ja, det var faktiskt några grenar där hundarna hjälpte till också bl.a. skulle dom hämta så många gosedjur som möjligt i en ruta under en minut. Rutan kändes svår för våra valpisar eftersom ingen hade tränat sånt så döm om min förvåning när jag lyckades få Elda att hämta sju stycken, vilken tjej! :-) Som jag redan har avslöjat så vann ju kull 8 (vi sa ju det från början, att vi skulle vinna alltså :-) ) Vad stolta vi var när vi fick den fina röda rosetten, vi vill nog behålla den även nästa år, eller hur alla operor i kull 8? :-)

Vilka raringar eller hur? Från vänster Ninja, Jiggy, Elda och Taggen. (Freja saknas då dom inte kunde komma till lägret men vi ses på valpträffen i augusti)


Elda med vandringspriset i kullkampen, den fina ärofyllda rosetten, operakullens 2010. Ni observerar väl hur "fint" ärret på bogen är maskerat med rosetten. :-)

Söndag var det dags för allvar, man fick anmäla sig till lydnadstävling, jag tror det var ekipage i klass 1 och 2 men även flera som körde brukslydnad i olika klasser. Idag var vi bara åskådare och ”se och lär” till Elda (och mig förstås :-) ) Alla var så duktiga. Efter valpfotografering (med vinstrosetten) och en sen lunch var det sedan dags för hemfärd, trötta och nöjda efter en underbar helg i strålande sol tillsammans med vår ”nya Chess Playerfamilj” och med en Elda som blir piggare och haltar mindre för varje dag som går. Tack alla (speciellt Marie och Stefan) för denna gång. Vi ses nästa år igen, vilda hästar kan inte hålla oss borta. Tack Marie även för alla fina kort från lägret. Alla kort i det här inlägget har Marie Sjöberg tagit.

Hälsostatus och kennelläger

Dags att uppdatera er lite på hur Elda mår och jag kan med glädje säga att hon mår riktigt bra efter omständigheterna. Hon började redan i torsdags att gå lite försiktigt på benet, för att nästa dag gå ordentligt på det och för varje dag haltar hon mindre och mindre, det är otroligt hur fort det går när det väl vände. Nu bearbetar vi bakterier för fullt! Hon börjar nu bli sitt gamla jag, glad och mycket piggare. Hon har sitt operationssår på bogen (det är stort, säkert ca 8 cm!!) men det ser ut att läka fint. Vi är alla så lättade, även om jag inte kan riktigt andas ut förrän vi har fått svar på alla prover så mår man bättre av att se hur pigg hon är nu, det är bara 1 vecka sen hon bara låg och mådde jättedåligt.

Vi tog ett sent beslut torsdag kväll att trots allt som hänt åka på helgens planerade kennelläger, Chess Players kennel har sen flera år tillbaka årligen ett kennelläger som är från fredag lunch till söndag eftermiddag, i år var det denna helgen. Det såg ett tag ut som om vi inte skulle kunna åka men då allt vände så tog vi beslutet att vi alla behövde muntras upp och vi trodde att det även för Elda skulle bara vara bra att se lite nytt. Med facit i hand var det rätt beslut, vi har haft grymt kul och träffat massor av trevliga människor och hundar. Elda har fått hålla sig lugn (endast korta koppelpromenader och mycket vila) och det har hon klarat riktigt bra även om hon ibland hade svårt att hålla sig så det kom något kängeruskutt ibland när syskonen busade runt. Jag berättar mer om vårt fantastiska läger en annan dag, lite bilder kommer det säkert också, för trött för det nu efter en intensiv vecka och helg.

Tack alla som stöttat och uppmuntrat oss när vi hade det tufft i veckan, det värmde mer än ni kan ana att känna att så många höll sina tummar för vår Elda. Tack även alla härliga Chess Player människor för en rolig helg, vi ses nästa år igen. Vi känns som om vi har fått en ny stor familj, tack Marie och Stefan för att vi fick äran att bli en del av den familjen och för ert stora engagemang.

Ps, jag glömde att berätta att den årliga kullkampen vanns av kull 8, vilka var då det? Årets valpkull förstås :-) Vi vill ha rosetten nästa år också........ :-)

Från nattsvart till ljus vid horisonten

Efter en av de värsta veckorna i mitt liv har jag nu kunnat börja andas igen, därav denna "tysta" vecka på bloggen. Det var Eldas hälta som var upphovet till den hemska veckan. För att fatta mig kort visade röntgen förändring på benet (skelettet) nedanför bogen, diagnosen var inte solklar, två alternativ fanns, båda allvarliga men bara ett av dom hade chans till ett positivt slut. Alternativen var argsint infektion eller aggressiv tumör, där blev allt nattsvart, inget av alternativen hade funnits i min vildaste fantasi. Chocken blev total. Elda blev inlagd på Strömsholm för operation där prov skulle tas på benet, att lämna henne där höll på att krossa mitt hjärta, jag grät hela vägen hem. Jag fick hämta hem henne ett dygn senare, en trött, förvirrad och ledsen tjej. Slutresultatet vet vi inte förrän om 2-3 veckor men snabbprovet fick vi svar på nu ikväll, veterinären sa att inget i provet tyder på tumör som dom kan se, så i dagsläget tyder allt på infektion (som hon redan får antibiotika mot). Nu har man kunnat börja andas igen efter att ha varit helt knäckt i början av veckan, så tungt och så mycket tårar. Nu tar vi nya tag, nu ska bakterierna bort (för nu har jag bestämt att såklart är det såna som bråkar och dom vet inte vem dom bråkar med!). Elda mår efter omständigheterna ganska bra så nu kämpar vi vidare, sakta men säkert och håller alla tummar vi har för att hon snart ska bli helt återställd, något annat finns inte och att hon snart får busa runt med Elton igen.

Vackraste, finaste Elda tjejen, mattes skatt, mitt allt.